tisdag 1 november 2011

På resande fot

Den senaste veckan har varit hektisk. Konferens, flytt till nya lokaler med jobbet och en resa till Frankfurt. Löpningen har fått stryka på foten lite grann, vilket i och för sig passat mig rätt bra eftersom jag känner för att vila just nu. För att inte bli alltför försoffad har jag i alla fall försökt hitta någon liten stund när jag kunnat unna mig en löptur. Med tanke på allt flängande den senaste veckan har löpningen också fått en något mer internationell touch; i stället för en vanlig tråkrunda hemma har det blivit löpning både här:

Sandhamn i Stockholms skärgård. En riktig Saltkråkan-idyll med vindlande små gränder mellan pittoreska hus.

...Och här:

Längs Main i Frankfurt. En väldigt vacker flod och en trevlig stad, som gjord för löpning. Även vänliga människor, god mat och skönt väder. Ett förstår jag dock inte - hur kan man tycka att det är ok att George Clooney, Brad Pitt & co pratar dubbad tyska i TV?!? Det är fullständigt omöjligt att titta på. Tror att bottennoteringen är Forrest Gump: "Lauf Forrest, lauf!"

Hur som helst; för mig blev det en kort, skön löptur längs Main, medan andra kämpade i 42 km. Min man t.ex. I mål kom han efter en strong kamp, men det var nog inget lopp som går till historien som ett "kanonlopp".

Att bära medaljen i omedelbart anslutning till loppet är fullständig föreståeligt och respektabelt men att - såsom vi såg ett sällskap tyska herrar göra - bära medaljen när man klätt upp sig och gått ut för att äta på fin restaurang på kvällen, det är INTE ok. Det är bara töntigt. Hur tänkte de där? Att vi andra gäster skulle ställa oss upp och applådera?!?

En som faktiskt skulle ha förtjänat att bära sin medalj t.o.m. på restaurang var Wilson Kipsang, som sprang maran på 2 timmar, 3 minuter och 42 sekunder. Förstå det!!! Han springer 42 km med en genomsnittlig fart på under 3 minuter per kilometer! Det är fullständigt osannolikt. Knappt så att jag hann fotografera honom när han flög förbi.

Respekt Wilson!
 
Hemma i soffhörnet igen nu, skönt!

/ Lotta 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar