Den fåfängda löpningen

Det räcker med att öppna en löpartidning, besöka en löparaffär eller en löparblogg (annan än denna) för att inse att man i dagens värld ska vara snygg för att springa. Det ska vara färgmatchat, märkeskläder, smink och hårspray. Man ska vara smal, snygg och fräsch. Men vad hände med själva springandet undrar jag? Att flåsa, svettas och grisa fram i lerig terräng? Själva essensen i det hela. Jag är inte snygg när jag springer. Alltså är jag, med mångas mått mätt, ute. Ändå är det just det jag uppskattar med löpningen; att bara få vara, svettas och flåsa, springa själv i skogen utan att någon behöver se mig. Visst köper jag löparkläder och -utrustning då och då, men mest för att jag behöver det eller för att jag hittar något förhållandevis billigt, och inte för att jag måste ha det senaste eller snyggaste på mina löppass. Jag tycker egentligen inte om att shoppa "vanliga" kläder heller, utan gör det mest för att jag måste (man måste ju kunna gå till jobbet). Jag skäms inte för att inte ha de senaste märkeskläderna eller rätt märken. Jag springer fortfarande i ett Craftunderställ från -89; inte är det snyggt men det funkar.

Osannolikt bra kvalitet. Nackdelen är att man måste tvätta det ganska ofta...

I våras skulle jag köpa löparglasögon. Jag behövde något för att skydda mina ögon från starkt solljus, som är bekvämt och ser helt ok ut att ha på sig. Jag kunde ha gått till Löplabbet och köpt ett par brillor för 1 000 spänn. Men så hade jag vägarna förbi Biltema, och se där!

Mitt ibland biltillbehören, ficklamporna och cykelpumparna hittade jag löparglasögon för 59 kr styck. Två par för 118 spänn. Som hittat och hur bra som helst. Lätta, bekväma och inte fula som stryk. Allt man kan begära.

Och vad vill jag säga med detta inlägg? Inte så mycket egentligen. Att jag är en snålål? Kanske. Eller att det viktigaste med löpningen för mig inte handlar om märken och utseende, utan om att få min kropp att göra det jag vill och njuta av det. Tid för mig själv, avkoppling, uppbyggnad för kropp och själv. Inte så att jag inte respekterar alla dem som vill ha de senaste kläderna och mest uppseendeväckande skorna - det är individens val. Men jag tycker att det är befriande med en sport där man kan dra på sig en undertröja från -89, rabatterade skor köpta på nätet och solbrillor från Biltema och köra järnet. Det är resultaten och inte outfiten som räknas. Det är skönt att ställa sig på startlinjen som en trött, medelålders tvåbarnsmamma i urtvättade tights och springa skiten ur snygga, stylade 20-åringar. Det handlar bara om att springa. Det är allt som är viktigt. För oss alla.