lördag 1 oktober 2011

Att komma igen efter Lidingö

Veckan efter Lidingö har gått i vilans och kontemplationens tecken. Ganska trött och sliten, glad över att jag kom i mål, lite missnöjd över att jag inte var snabbare... Ingen idé att gråta över spilld mjölk eller en missad målsättning dock; revanschlystnaden har tagit över och den är väl den bästa motivationen för träning inför nästa års lopp?

Har återupptagit springandet så smått igår och idag. Igår en lugn skogstur på 6 km, idag ett intervallpass i den osedvanliga höstvärmen. Löparnörd som man är vill man ju ibland prova på något nytt man läser om i Runners world, och nu var det 4x4-pass jag fastnat för (det ska tydligen ha bidragit till att göra t.ex. Marit Björgen till den hon är - och då kan det väl inte vara fel!?!). Upplägget i alla fall hård löpning i 4 minuter x 4 gånger, joggvila emellan. Vet inte om det var det att det var mentalt lättare att tänka "bara" 4 minuter än att tänka en distans (t.ex. tusing), men det gick förvånansvärt bra trots att lite av Lidingösyran var kvar i benen. Progressivt som vanligt för min del, den sista intervallen betydligt snabbare än den första, och totalt sett ett "lagom" intervallpass, rätt tufft men inte alltför vedervärdigt. Det var ganska sporrande att se hur långt man kunde ta sig på sina 4 minuter, och på den sista intervallen lyckades jag faktiskt ta mig över en kilometer, vilket innebar en kilometertid på 3.57. Än finns det lite krut i tanten! Ska försöka konservera formen till Hässelby nu och vila mycket för att ha pigga ben på säsongens sista tävling. Det är då själva f-n om jag inte ska lyckas ta mig under 43 minuter då, har haft flera lopp (mer tunglöpta än Hässelby) på låga 43 nu, så förutsättningarna borde finnas.

För övrigt så trodde jag att hälsenan skulle vara mer illa däran efter Lidingö än vad den nu i själva verket är; det går bra att springa men ömmar lite när jag vilar?!? Har fått tips på några övningar av yogaläraren och försöker dessutom stretcha och massera, så jag hoppas att det ger sig. Planen är även att åka mycket längdskidor i vinter (Öppet spår - here I come!), så då kanske senan får välbehövlig vila från löpningen.

Nästa vecka ska tillbringas i Maxmo; maken ska måla "torpet" invändigt och jag ska, förutom att ha semester och umgås med barnen, försöka måla divese möbler. Ska bli otroligt spännande att få se stugans förvandling; jag blir andlös av förundran när jag ser de bilder som tillsänds mig på Skype. Är det verkligen samma hus som vi lämnade i somras?!? Snart kan nog inte ens döttrarna med bästa vilja påstå att "det är gammalt och fult och vi vill inte bo där", som de sagt till dagispersonalen...

Skön lördagskväll till alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar