lördag 10 september 2011

Sigtuna Stadslopp och kändisspotting

Idag deltog jag i Sigtuna Stadslopp. Anordnat av Lions och överskottet går till Världens barn, så det kändes ju behjärtansvärt. Alla som besökt Sigtuna stad vet ju att det är ganska kuperat, men jag måste säga att arrangören verkligen ansträngt sig för att hitta de allra värsta backarna. Fruktansvärt tungt. Och varmt var det dessutom. Måste vara det backigaste landsvägslopp jag någonsin sprungit. Dessutom många tvära svängar och på något ställe även trappor som skulle forceras, så lättlöpt var det definitivt inte. Loppet var 10 km (enligt min Garmin dock ca 100 m för kort) och tiden blev 43.21, vilket räckte till en andraplacering. Det får jag vara nöjd med.

Priset var anspråkslöst; en medalj som lär hamna (som alla "småloppsmedaljer" hos oss) i leksakslådan... Men med vetskapen att min anmälningsavgift kanske kan hjälpa några svältande barn i Afrika så kändes det ändå bra att inte få något mer. Ett utlottningspris skulle jag i och för sig inte ha tackat nej till, men där blev det intet.

Kändisspottingen då? Vid 7 km blev jag påhejad av Mårten Klingberg; regissören, träningsnarkomanen och bloggaren. Och så fick jag en kram av prisutdelaren och ishockeykommentatorn Niklas Vikegård.

I övrigt ett välarrangerat och trevligt lopp. Alldeles för backigt och knixigt för att få till någon riktigt bra tid, men med tanke på att jag ska springa det backigaste loppet av dem alla om två veckor så blev det en bra "genomkörare". Dagens mest beundransvärda prestation stod för övrigt nog en 71-årig herre för, som jag kom i samspråk med efter målgång. Han hade sprungit på ungefär 45 minuter och om två veckor skulle han försöka försvara sin guldmedalj i Lidingöloppets 70-års klass. Snacka om krutgubbe!

Ikväll har jag belönat mig med bastu och nu blir det libanesisk mat!

2 kommentarer:

  1. Alltså vem tror du att du är!? Medaljen hamnade i "leksakslådan"....?
    Snacka om att höja sig själv till skyarna och klanka ned på arrangörer och inte se glädjen i själva sporten. Jag är en löpare som ständigt tävlar på elitnivå, och kan säga så här: - Med den där inställningen lär du inte nå långt, och definivt inte ses som någon sportskvinna av din omgivning iallafall.
    Om du vill få uppmärksamhet så måste du förtjäna den, vilket du totalt har misslyckats med.

    Skärpning!!!

    /Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt med läsförståelsen? Du missade visst det där om att loppet var trevligt och välarrangerat, och att vetskapen om att överskottet går till välgörande ändamål var belöning nog. Jag söker ingen uppmärksamhet och är ingen elitlöpare, har heller inget behov av att visa upp mina medaljer för omvärlden (därav hamnar de emellanåt i leksakslådan). Så lycka till du med din "elitkarriär", så fortsätter jag att springa mina smålopp som glad motionär. Tack för synpunkterna!

      Radera