"Träning"

Ja hör ni, man får lite perspektiv på det här med att vara i god form. I vanliga fall tar man kanske för givet att man ska orka det man föresätter sig, men det är ju faktiskt många som inte klarar det. Nu tillhör även jag den skaran. Jag vet ju att mitt tillstånd är övergående och att jag (förhoppningsvis) kommer att kunna komma i form igen så småningom, men jag lider med dem som inte kan det, fast de kanske skulle vilja. Jag lider också med dem som av fri vilja väljer att inte alls vara i form, fast de kanske inte lider själva... Att ha bra kondition och en stark kropp är en ynnest. Att ha energi och kunna använda sin kropp på det sätt man vill. Det är den bästa gåvan man kan få.

Hur som helst, graviditeten har ju gett mig lite perspektiv på detta. Jag har tvingats acceptera att jag inte är som vanligt och att jag inte orkar göra det jag brukar. Och faktiskt, när man är så trött att man helst bara vill lägga sig ner, då struntar man nästan i det där med träning. Man orkar inte ens bry sig om att man inte orkar. Ungefär så.

Den vanliga tröttheten har de senaste dagarna spätts på med en förkylning, så det har blivit lite fler "dagatäcksväijyn" än vanligt (för er som inte förstår begreppet, konsultera någon som tjänat i Suomen armeija). Idag släpade jag emellertid min trötta lekamen till gymmet, och även om det var lite motigt så var det - förstås - ändå skönt. Knappast något pass som gör mig starkare, men målsättningen får ändå vara att inte bli så förfärligt mycket svagare. Underhåll. Och med en kropp som är bra mycket tyngre än annars, så blir ju träningseffekten av att bara förflytta sin egen kroppsmassa större än vanligt.

Jag och två pilatesbollar. Förlåt, det var visst bara jag och EN pilatesboll...

Vecka 32+2. En får vara glad över att få till något som i alla fall avlägset påminner om träning. Åtminstone "har jag ju varit i gymmet".

 



God afton och trevlig kväll på er, potentiella läsare!