torsdag 28 november 2013

Silvermedalj(ens baksida)

Idag kom den, silvermedaljen. Nästan så att man hunnit glömma bort att man vunnit den. Något förvånat kan man konstatera att det står "Lidingöloppet" på den, alltså inte "Lidingö Tjejlopp" som det rättmätigt borde vara. Och även om 47 minuter på Tjejloppet kanske är en ok prestation så är silvertiden på tremilen, 2.38, en betydligt större bragd och inte känner jag riktigt att jag helt och fullt gjort mig förtjänt av denna medalj. Men kanske, kanske om 40 år eller så, när minnena från fornstora dagar börjat falna, kan man betrakta sin silvermedalj och tycka sig minnas att man faktiskt klarade silvertiden på tremilen, ty medaljen säger ju faktiskt Lidingöloppet och vad är då det om inte tre mil? När jag så sitter där, på ålderdomshemmet med min höftprotes och mina ylletofflor, kan jag känna mig stolt och berätta för alla som vill höra på om hur jag i mina yngre år forcerade Lidingös backar i tre fruktansvärda mil och lyckades kämpa mig i mål på silvertid. Bland de bästa av de bästa. Och ingen kommer att veta att det "bara" var en mil.
 
Detta förstås förutsatt att jag aldrig kommer att klara silvertiden på tre mil och förtjäna medaljen "på riktigt". Men ser ni - det kommer jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar