fredag 20 april 2012

Var det bättre förr?

Underbart att vakna till snöblandat regn! Kanske våren blir alldeles fantastisk sedan när den väl bestämmer sig för att göra entré på allvar, låt oss hoppas det. Vid dagens första kontroll av Facebook noterar jag att Motionscupen i Maxmo har haft premiär. Det harmar lite att jag sitter här på andra sidan viken och inte kunde delta. Jag drar mig till minnes cuperna på det tidiga 90-talet. Före pulsklockornas och den tekniska löparvetenskapens tid. Man drog bara på sig sina inte särskilt högteknologiska eller väldämpade skor, tryckte i bästa fall igång tidtagningen på sin digitalklocka och sprang så fort man kunde. Det var blodigt allvar och en fråga om prestige. Man kan fundera över varför det var så många fler som var så bra att springa på 80- och 90-talen. Det finns synnerligen duktiga löpare nu också, men inte samma bredd av snabba löpare. Jag tror att en del av förklaringen är att man tidigare alltid bara sprang, så fort kroppen tillät, medan man nu kanske är för påverkad av teorier kring pulsintervaller, fettförbränning och tröskelträning. Många gånger har man hört folk säga att pulsen inte ska gå över en viss nivå när man är ute och springer. Varför inte, kan jag undra. Varför inte bara springa tills man blir trött? Det blir självreglerande på något vis; när jag blir för trött måste jag sänka farten, jag behöver ingen pulsmätare som talar om det för mig. Och så tror jag det var under det tidiga 90-talets cuper; man sprang allt man förmådde och struntade i hur hög pulsen var eller var mjölksyratröskeln låg. Den märkte man ändå med all önskvärd tydlighet när man klev över den... Inte vara alltför provokativ nu; visst inser jag värdet i pulsbaserad träning och att det säkert kan göra en till en bättre löpare. Det är väl kanske jag som är för gammaldags och inte orkar eller vill göra löpningen till en vetenskap. Jag har själv en Garmin men använder i stort sett aldrig pulsbandet, det räcker gott för mig att få veta den distans och tid jag springer. Hursomhelst så hade jag gärna deltagit i Motionscupen, med eller utan pulsklocka. Jag kommer nästa år!

I övrigt så har jag legat lågt med löpningen under veckan. I söndags blev det ett medellångt pass på 12 km i snöblandat regn och blåst. Sen blev jag förkyld och har snorat rejält hela veckan. Känner mig bättre nu så ska försöka få till något i helgen. Kan med viss fasa konstatera att det är dags att springa Lidingö ultra om EN (!) vecka... Inte är jag egentligen tränad för så långa distanser just nu, men tanken var ändå att se det just som ett träningslångpass, och så får det bli. Ett vanligt långpass i lite trevliga omgivningar med folk omkring sig. Och kanske lite backigare än normalt...

Jag har inga löparrelaterade bilder att bjuda på just nu men kan i stället visa lite av vår lilla, blivande toalett på övervåningen i huset i Maxmo. När vi bestämde oss för att göra fritidsbostaden till ett permanent hem insåg vi behovet av att ha en toalett även på övervåningen. Stor blir den inte, men jättesöt! Eller för att säga som vår byggare sade. "Man får int va för breid om baken om man ska ga hiid"! Ett incitament att hålla vikten alltså...


En underbar liten detalj, ett gammalt "föusfönster" i pärslpontsväggen!

Ha en härlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar