Höstkänsla

Vi skriver fortfarande sommarmånad, men visst är det höstkänsla i luften nu. Mina fysiska begränsningar gör att jag kanske inte uppskattar hösten riktigt lika mycket som vanligt detta år, men visst är det skönt ändå. En "vanlig" höst skulle jag kanske bege mig på ett långpass förhållandevis tidigt en helgmorgon, när dimslöjorna ännu ligger över åkrarna och naturen dryper av nattens fukt. Nu ligger jag kvar i sängvärmen och drar mig någon timme extra, och är ändå trött när jag stiger upp. Ett långpass är det sista jag tänker på. Men visst finns det många andra sätt att uppskatta hösten på. Den härligt friska luften, rönnbären som lyser röda i eftermiddagssolen och naturen som bjuder på allehanda rikedom. För att inte tala om få kura i soffhörnet med en filt och tända ljus en mörk kväll.

Gårdsrönnen bjuder på ett färgsprakande skådespel i år.

Plommonen snart redo att skördas.

 

Inga större träningsmängder således, men idag i alla fall en promenad-/springtur i duggregnet. Mera promenad än spring om jag ska vara ärlig. Sist jag var ute gick det hyfsat (allt är relativt) att jogga, men idag nästan inte alls. Magen var inte alls med på noterna och det kändes som att jag kunnat föda vid vägkanten (nåja, lite överdrivet). Och jag brukar ju förespråka att man ska lyssna på kroppen och inte tvinga den till något som den desperat signalerar att den inte vill/orkar göra, så då gjorde jag det idag och promenerade i stället. Skönt var det oavsett, och nu när man inte längre försmäktar av värmeslag ute var det också skönt att koppla av i bastun efteråt.

Nöjer mig med att dricka vatten i bastun för närvarande, men med "blade" och "löylyt" blir det bra ändå.

 

Så, en dag i taget, det är mottot för närvarande. De dagar jag orkar och klarar av att träna gör jag det, och de dagar jag behöver vila gör jag det. Allt har sin tid, och detta är en tid för vila (och illamående och trötthet och...)

 

Oavsett egen form är det emellertid intressant att följa andra som är i form och deras prestationer. Konstaterar att några bekanta med bravur har genomfört UltraVasan 90 km i helgen. Det skulle ju vara en utmaning som heter duga! Att tag sig från Sälen till Mora, i fäders spår, till fots. Kanske, någon gång...