måndag 16 december 2013

Årssummering

2013 lider mot sitt slut och det börjar bli dags att summera ett dåligt löparår. Idrottsligt ett ganska ok år, men löparmässigt i det närmaste katastrofalt. Jag kan väl krasst konstatera att jag inte uppnått en enda av de målsättningar jag ställde upp i slutet av förra året. Jag skulle persa på halvmaran, springa fina tider på milen och andra kortare lopp och helst bärga silvermedaljen på Lidingös tremil. Silvermedaljen på Lidingö Tjejlopp var väl det närmaste målsättningen jag kom och det var inte särskilt nära.

Året började bra med ganska mycket skidåkning och en genomförd Botniavasa. Löparvåren inleddes stenhårt (med facit i hand - för stenhårt)  med intensiva cuptävlingar och halvmaran Helsinki City Run. Årets första och sista halvmara skulle det visa sig. De inledande cuptävlingarna indikerade förhållandevis god form, men ju mer jag tävlade desto stelare blev benen och sjukare hälen. Helsinki City Run genomfördes lidandes helvetets alla kval (nåja) och efteråt var hälen knappt gåbar. Löparsäsongen fick i stort sett läggas på is. Det finns väl emellertid inget ont som inte också för något gott med sig och det ofrivilliga avståendet från löpningen fick mig att börja ägna mig åt cykling och måsaträning i stället. Och se, det finns ju faktiskt en värld utanför löpningen! Cyklingen visade sig vara betydligt roligare än vad man vid en första anblick kan tro och Botniacyklingen genomfördes med mersmak. Framåt höstkanten återupptog jag löpandet med halvfart och lyckades genomföra det nämnda Tjejloppet, med ett efter omständigheterna helt acceptabelt resultat. Och hösten har sedan gått i underhållsträningens tecken - jag har mest tränat för att må bra och hålla förfallet stången. Jumppa, lagom långa (korta) länkar och några skidpass när tillfälle givits. Så, endast beaktande välbefinnandet och kroppens välmående måste året ändå sägas ha varit ganska bra; säkert mer omväxlande och uppbyggande än ett helt vanligt löparår. Löpta kilometer har det inte blivit mer än ca 820 hittills, men lägg därtill drygt 300 skidade och 500 cyklade så är det väl ändå inte så pjåkigt. Och fördelen med att befinna sig någonstans nära botten är ju att det faktiskt bara finns en väg att gå. Uppåt.

Några detaljerade planer inför 2014 har jag inte vågat smida med tanke på att jag ännu är delvis konvalescent. Vissa dagar går det bra att springa, medan det andra knappt går att gå normalt på hälen. Något maraton kommer det inte att bli under 2014 och jag undrar i mitt stilla sinne om det någonsin blir det mer? Om jag får vara någorlunda frisk och träningsduglig är målsättningen i alla fall att springa halvmaror och diverse andra, kortare lopp. Jag skulle gärna ta mig under 1.35 på halvan och kan inte tro att det är omöjligt. Lidingöloppets tremil är inte utesluten, men inte heller självklar. Botniatrippeln skulle vara en utmaning förstås. Och just det, om bara ynka två månader ungefär borde jag skida från Sälen till Mora. 90 km. Jag har skidat exakt 23 kilometer hittills denna säsong och får - när jag tittar ut i mörkret - heller inga förhoppningar om att utöka det saldot inom den närmaste framtiden. Tillvaron saknar med andra ord inte spännings(oros)moment för närvarande.

Sammantaget får målsättningen för 2014; oaktat kilometertider och placeringar; bli att ha ett riktigt bra träningsår. Mångsidig, stärkande träning för kropp och själ. Skidåkning, löpning, cykling, jumppa och yoga. Jag ska ha roligt.

Mitt idrottsår 2013 var...
...måsalöpning...

...skidåkning...

...cykling...

...och någon liten tävling!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar