onsdag 31 juli 2013

Om "alternativ" träning

Måste plita ner ett inlägg så här under de sista skälvande timmarna av juli, bara för att förbättra månadens bedrövliga statistik något. Skrämmande få uppdateringar den senaste tiden. Ett varmt tack till er trogna läsare som orkar vänta...

Slutet på en månad innebär även en liten månadssummering. Jag - och förmodligen många motionärer med mig - behöver egentligen inte föra träningsdagbok på grund av något mera allmänt intresse, utan vi gör det endast för att vi vill hålla koll på våra kilometrar. Vi sitter där i slutet av varje månad och varje år (och de som tränar lite mer kanske också varje vecka - min veckosummering skulle bli en ganska sorglig (och väldigt lättläst) läsning) och summerar våra pass och kilometrar och tänker att "nästa månad, nästa år, DÅ ska jag minsann träna mer"... Hur som helst, jag kan vid en summering av den hittills gångna sommaren konstatera att jag sprungit betydligt mindre än tidigare år, men däremot cyklat betydligt mer. När man hållit på med löpning ett tag blir det lätt så att man tycker att just löpning är den enda sport som "räknas", och den ska gärna vara mätbar i kilometer... "Alternativ träning" är något som man eventuellt kan ägna sig åt någon ledig stund utöver de sedvanliga löppassen, men som egentligen inte räknas. Löpning är ordinarie, allt annat alternativt.  Känner ni igen er, löpare? Jag har lite svårt att smälta att min kilometermängd har varit så pass liten på sistone, men har ändå mer och mer börjat inse att min onda häl på ett sätt varit en välsignelse. På ett sätt, inte på alla sätt. Jag har allt mer börjat förstå värdet av och tjusningen i den "alternativa träningen". Att den faktiskt har ett självändamål också och är inte endast är ett nödvändigt ont när man inte kan springa. Utan hälsporren hade jag knappast kommit mig för att köpa mig en hybrid och faktiskt köra rejäla mjölksyrepass för låren. Och jag hade kanske inte heller insett charmen med "måsalöpning". Två träningsformer som jag hädanefter sannolikt kommer att ägna mig åt, även om hälen faktiskt skulle behaga bli återställd någon vacker dag. Man springer och springer och först när man drabbas av någon belastningsskada inser man att kroppen faktiskt kanske inte bara vill springa. Den vill också cykla, simma, yoga, trampa mosse och pulsa i snö ibland. Så, det får bli dagens visdomsord från min sida: Se den "alternativa" träningen som ett (bra) alternativ!
Min förbannelse och min välsignelse som löpare. Fötter - som kan ta mig ett helt maraton - men som också kan åsamka mig så mycket elände. Trånga skor, svettiga strumpor, blåsor, förhårdnader och tappade tånaglar...Mycket får ni utstå och aldrig tar jag hand om er, Knappt ett årligt fotbad som tack. Jag har tagit er för givna, men ni har lärt mig min läxa. Det är ni som är bossarna. Utan er - ingen löpning alls. Jag ska bättra mig, jag lovar. På tal om det, var har jag fotkrämen?!?

God natt juli och god morgon augusti!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar