fredag 12 juli 2013

Modifierad Yasso

Veckorna går och det är glest mellan blogginläggen. Dels p.g.a. att det inte är så lätt att underhålla en löparblogg när man knappt förmår löpa, dels p.g.a. tidsbrist. Hälften av den alltför korta semestern är redan avklarad men "to do-listan" har inte minskat i motsvarande mån. Även om vädret varit ganska representativt för den nordiska sommaren med ca 20 grader med något friska vindar, så har vi haft en del riktigt fina sommardagar. Bl.a. en som ägnades åt det obligatoriska besöket på det alltid lika härliga Storsand.
Playa de Pampas. Nykaabis Copacabana. Härligt!

Trots avsaknad av större mängder traditionell löpning har det ändå blivit en del träning. Ganska så mycket för att vara jag, faktiskt. Cykling varvat med "måsaträning" och lite konventionell löpning. Jag märker att både cyklingen och måsalöpningen gör susen för benstyrkan och om jag den första gången på måsan trodde att min sista stund var kommen så börjar det, 4-5 gånger senare, faktiskt kännas lite mer hanterligt. Tungt är det förstås, men distansen har blivit lite längre gång för gång.

Hälen är fortfarande inte alls bra, men möjligen lite, lite mindre öm än vad den var för en månad sedan. Efter uppvärmning går det förhållandevis bra att springa, men värst är det morgonen därpå, när man ska ta sig ur sängen efter att foten fått vila under natten. Jag jobbar på med stretching, foamrolling, massage och Voltaren och hoppas på ett ljus i slutet av tunneln inom överskådlig tid. Tävlingsplaneringen denna säsong har jag slagit ur hågen och satsar nu bara på att bli i skick, stärka kroppen och upprätthålla konditionen. Botniacyklingen ska jag ge mig på så småningom bara för att få delta i något lopp överhuvudtaget. Och Lidingöloppet var jag ju redan anmäld till och resan bokad så där får det bli Tjejloppet på 10 km i stället för den klassiska distansen på 30 km. Trots en smärtande häl borde det vara möjligt att klara av att träna för och att genomföra ett kortare lopp på 10 km, men knappast den tredubbla distansen. Noterar att gränsen för silvermedalj på Tjejloppet är 50 min, vilket alltså får bli mitt mål för säsongen. Det kan låta modest, men har man sprungit i Lidingöterrängen vet man vad som krävs för att hålla en fart strax under 5 min/km. Det är inte så lätt som det låter.

Och nu äntligen till rubriken. Igår blev det faktiskt ett "riktigt" löppass. Med tejpning och efter uppvärmning går det alltså någorlunda bra att springa. Planen för dagen var ett Yasso-pass. För er oinvigda så var Yasso en person som "uppfann" ett intervallpass som tydligen ska kunna ge en fingervisning om hur det förhåller sig med maratonformen. Ett riktigt Yassopass ska bestå av 8 eller 10 (är osäker på vilket) 800 meters-intervaller. Den tid varje intervall tar ska tydligen kunna omvandlas till möjlig maratontid, på så sätt att om man springer intervallen på 4 minuter ska maraton kunna avverkas på 4 timmar. Nu är något maraton inte aktuellt för min del detta år, men passet är nog bra i alla fall för att bygga fartuthållighet. Modifierat fick det bli eftersom jag trots allt är konvalescent och 8-10 upprepningar kändes lite övermäktigt. Jag har ju faktiskt inte sprungit med något slags tempo alls sedan West Coast Race för en månad sedan. Fem intervaller fick det bli, men vackert så. Riktigt pulshöjande och benen kändes ganska tunga efter cyklingen och måsan, men tider på 3.16-3.25 per intervall får godkänt. Tror inte att det innebär att jag skulle klara en mara på ca 3.20, men tanken är ju fin i alla fall...

Skönt att få genomföra ett rejält löppass en fin sommarkväll. Hälen betedde sig någorlunda bra och ömheten idag är inte värre än att den är hanterlig. Det finns hopp. Avslutningsvis en bild som inte har någonting alls med träning att göra (mindre smickrande bilder av en plågad intervall-löpare ska ni få slippa), men väl symboliserar högsommaren när den är som bäst.
Färska jordgubbar och nyskördade näckrosor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar