söndag 10 februari 2013

BotniaVasan

Håhå, idag har jag skidat nästan hela dagen. Det var ganska jobbigt. Men ganska roligt också. Min start i BotniaVasan var inte på något sätt självklar och förberedelserna har också lämnat en del i övrigt att önska. Men skidat har jag gjort idag och plötsligt fick jag mer än en fjärdedel av säsongens hittillsvarande skidmängd på en enda dag. 52 km.
 
När jag tittade ut för första gången i morse kunde jag konstatera att det snöade rättså ymnigt. Och när jag kom till startområdet vid Norrvalla i Vörå snöade det. Och när vi startade snöade det. För er som inte vet det redan kan jag upplysa om att ymnigt snöfall och skidning inte är den bästa kombinationen. Bortsett från att spåren riskerar att utraderas fullständigt så blir det slirigt, moddigt, svårt att få rikigt bra fäste och bra glid. Nu fanns det i och för sig spår hela vägen, men de var lösa och sladdriga i konturerna. Fästet var dock ok och jag märkte inte av annat än de obligatoriska tjuvsläppen i motluten. Glidet var som sagt inte så bra som det kan vara en dag med bättre snökvalitet, men även det var inledningsvis ganska ok. Allt eftersom loppet led antar jag dock att glidparaffinet nöttes bort, för den sista milen gled det nästan inte alls. Detta hade i och för sig säkert också något att göra med att jag var ganska trött, men skidorna började definitivt gå trögare och trögare. Jag fick staka för varenda meter och inget var gratis. Nästan så att jag fick diagonala i de sista nedförsbackarna... (Nu överdrev jag lite).
 
Hur som helst, mina egna förväntningar var lågt ställda så därför är tillfredsställelsen än större när jag kan konstatera att det faktiskt gick bättre än vad man kanske kunnat tro, föret till trots. Inga större problem och det blev aldrig så där riktigt vedervärdigt jobbigt som långlopp ibland kan bli; ni vet när man är i det där skedet att man bestämmer sig för att ALDRIG göra det igen...Jag skidade på och det som besvärade mig mest var en ömmande handled. För lite träning helt enkelt. Dagen i spåret var trivsam och förgylldes av bekanta ansikten här och där. När jag stannade och drack blåbärssoppa i Komossa märkte jag att jag stod precis bredvid en "milikompis" som jag inte sett på år och dag! Senast han och jag skidade tillsammans var förmodligen under någon skidmarsch till Syndalen med full fältutrustning... Det var nog jobbigare än BotniaVasan.
 
I Röukas blev jag servad av självaste kommundirektören och dessutom uppmanad att slå en annan kommundirektör som befann sig hundratalet meter framför. Jag vågade inte annat (man vill ju inte drabbas av några kommunrättsliga påföljder...) så facit blev att jag korsade mållinjen en sekund före den aktuella kommundirektören. Min kommunmedborgerliga plikt sålunda uppfylld!
 
Efter en ganska arbetsam sista mål nalkades så målet och jag nådde det på tiden 4.34.51 och plats 66 i damklassen. Och med mersmak! Tänk att få skida med dubbel träningsmängd, bättre spår, bättre glid... Ja ja, ni hör, jag har redan börjat planera inför nästa år!
 
Avslutningsvis en bild på min tuffa mor (har inte fått hennes godkännande för publicering...) före start. Förutom BotniaVasan har hon bl.a. avverkat Marcialonga och Vasaloppet. En hård dam helt enkelt.
Och nu, go vänner är det dags att placera min trötta lekamen i soffhörnet. Tror inte att jag kommer att känna för att skida imorgon. Och knappast i övermorgon heller. But I´ll be back!
 
P.S. En stor eloge till arrangörerna för ett väldigt välorganiserat lopp. Väderförhållandena kan man inte lasta arrangörerna för, men i övtigt fungerade allt ypperligt. Tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar