Om 2017

Det är den där tiden på året, när man sitter och myser i soffan med en kopp av Blossas årgångsglögg, huset nyskurat i varje vrå, klapparna redan paketerade under den majestätiska Disneygranen och den nya festblåsan väntar på att få invigas på firmajulfesten. Eller den där tiden, när man stressar runt mellan jobb, kursavslutningar och julfester, gräver fram fjolårets kläder ur garderoben, desperat klickar hem klapparna på nätet för att man inte hinner åka och handla och kamouflerar de dammiga hörnen med en extra ljusslinga. Eller något däremellan. The most wonderful time of the year.

Det är också tiden för sammanfattning och planering. Jag sammanfattar ännu ett år som inte på något sätt varit ett höjdarår ur träningssynpunkt. Motigt, tungt och jobbigt. Det är inte lätt att komma i form, det är inte lätt att bli äldre, det är inte lätt att vara trebarnsmor och det är inte alldeles lätt att vara kvinna. Så kan vi sammanfatta det. Men jag har förhoppningar om att kommande år kommer att bli bättre, att jag kommer att komma tillrätta med mina obalanser och att jag kommer att hitta tillbaka till välmående och form. Kanske 2018 blir det året.

2017 har bjudit på en blandad kompott av löpning, ett fåtal tävlingar, styrketräning och ungefär lika mycket cykling som löpning. Cyklingen i synnerhet och träningen i allmänhet fick ett abrupt slut och ett ofrivilligt uppehåll i och med min olycka i Botniacyklingen. Cykeln är nu i skick, cyklisten har en bit kvar. Nyckelbensbrottet är på det stora hela bra, formen i övrigt är inte det. Nu är det träning för husbehov och för att det är skönt, utan några som helst krav på prestation. Jag laddar för det nya året och hoppas att kroppen kommer att börja svara bättre. Jag känner suget att ställa nya mål, anmäla mig till lopp och hitta nya utmaningar. Måste bara övertyga min kropp om att också vara delaktig i planerna. If there is a will there is a way.

Året som gick i träningsväg:

Bästa prestation: Minst dålig var kanske min insats i landsvägsstafetterna under sommaren. Jag tror att Botniacyklingen kanske skulle ha blivit höjdpunkten, om jag bara fått komma i mål.

Roligaste träningen: Vårens trailträningar med Team Nordic Trail.

Bästa träningen: Den ca 90 km långa cykelturen med min far ett par veckor före Botniacyklingen när farten var hög och orken bra hela tiden.

Årets värsta: Vurpan i Botniacyklingen med det efterföljande lidandet. Ryser nästan varje gång jag passerar Vassorfjärden och minns det...

2018 hoppas jag ger mig stor träningslust, en stark och frisk kropp, nya utmaningar, hållbara rutiner och kanske något personbästa.

Här tänkte jag lägga ut någon käck träningsbild, men att jag knappt hittade några sådana i telefonen säger en del om året. I stället önskar jag eder alla en kommande fridfull jul och ett riktigt gott, nytt träningsår!