torsdag 26 januari 2017

Blogginlägget ingen vill läsa

Här kommer det - inlägget ingen vill läsa. Ett sådant inlägg, som jag själv aldrig vill se på Facebook eller andra sociala medier, men som jag, på något sjukligt vis, ändå alltid måste klicka på och läsa alla kommentarer till, för att försöka utröna vem eller vilka som drabbats, vilka symtomen är och huruvida man själv har det att vänta. Jag talar alltså om magsjuka. Japp, nu har vi den in da house. Vinterkräkisen. Man ska inte gnälla och visst finns det mycket värre saker och elände i världen och yada yada, men av de vardagliga bekymmer man ställs inför under småbarnsåren är detta ändå det värsta. Jag hatar det! Och varför ska det nästan alltid komma på natten? I sängen? Känslan, när man väcks av ett suspekt skvalande ljud, och hittar ett barn badande i sina spyor i sängen. Och jag hatar det inte bara för sömnbristen, torkandet och tvättandet, utan även för ångesten. Om man väl får det själv, tja, inte är det roligt och man tror att man ska dö, men det går i alla fall över ganska hastigt. Men den där väntan, när den väl visat sitt fula tryne för första gången. Vem blir nästa offer? Kommer alla i familjen att få det? Kommer jag att tillbringa nästa natt på toa med en hink i famnen? Och man försöker ta till alla husmorsknep man kan komma på, allt från vitpepparkorn till kolloidalt silver och konjak, för att om möjligt hålla bobborna borta från sig själv, så att man åtminstone orkar ta hand om sina sjuka barn. Men det är mest ett spel för gallerierna, det är nog slumpen som sist och slutligen avgör. Får man det så får man det, ibland klarar man sig och ibland inte, och man kan inte göra annat än att vänta och se. Surprise surprise!!
                                                                My view...

Nåväl, hittills har den förhatliga sjukan endast skördat den yngsta familjemedlemmen och vi lever på hoppet. Man ska väl ändå alltid försöka se det positiva i vardagen, och dagens positiva kan jag bokföra på träningskontot. Både gällande mängd och kvalitet. Det är bara torsdag och jag har bombat på med tre träningspass redan denna vecka. Gott så, det blir kanske inget mer ifall jag måste tillbe den stora vita porslinsguden i något skede. Löpning i måndags (kortintervaller), tuff cirkelträning igår och lagom mör i kroppen idag. Bestämde mig ändå för ett löppass eftersom jag hann hem medan man ännu kunde ana lite dagsljus. Jag tänkte mig 4x4 min i någon slags, under rådande omständigheter, anständig fart, men var inställd på att jag skulle vara trött och seg. Men ibland överraskar kroppen verkligen och jag kände mig stark och smärtfri och farten var högre än planerat. Kanske det vänder nu, efter två ganska sega och motiga år! En kan ju hoppas. Och när jag kom hem från den lyckade löpturen möttes jag så av det nämnda olyckliga beskedet att vi har magsjukan i huset. Sonen hade just sprutmålat vardagsrumsgolvet. Och här är vi nu; jag fasar för en sömnlös natt, men hoppas att löpningens endorfinkick håller mig uppe. See you on the other side...

1 kommentar:

  1. Great Article it its really informative and innovative keep us posted with new updates. its was reallyvaluable. thanks a lot.orologi replica
    Nike Shoes
    Rolex Replica

    SvaraRadera