söndag 11 september 2016

Status

Senast skrev jag att det var dags att sluta cykla och börja springa ihop många kilometrar inför höstens kraftprov Lidingöloppet. Det visade sig att kraftprovet får vänta. Min alltjämt trilskande häl som accepterat cyklingen, var inte lika accepterande mot löpningen. Den kan gå med på att jag springer 2-3 gånger i veckan och helst inte längre än 10 km, men med sådana sträckor springer man inget Lidingölopp. I varje fall inte om man vill springa det bra. Så startplatsen såldes till en trevlig kvinna från Stockholm som jag önskar all lycka till i spåret, och jag fick än en gång avskriva de tre milen för min del. Man blir lite uppgiven när man har en skada som aldrig läker. Det måste vara fyra år nu som hälen vållat mig problem. Jag har vilat, jag har styrketränat, jag har cyklat, jag har skumrullat, jag har smörjt, jag har tåvhävt, jag har konsulterat läkare, besökt naprapat och fått inlägg. Jag har vilat, stretchat, yogat och masserat och kanske skulle det hjälpa om jag gjorde detta flera gånger per dag, men vem har väl tid med det? Fler förslag? Om jag håller löpningen på en förhållandevis anspråkslös nivå och kompletterar med annan träning så funkar det någorlunda, men så fort jag tänkt mig att börja springa "på allvar" så sätter smärtan käppar i hjulet. Trist, trist, trist. Man kanske ska modifiera sina livsmål? Se möjligheter i stället för problem. Tänk vad många som inte kan springa alls, så nog är man ju ganska lyckligt lottad ändå. Kanske mitt framtida kall inte är långlopp, utan något annat? Cykling? Triathlon? Skidåkning? Eller satsa på att bli snabb på löpning på kortare sträckor? Kanske millopp och i bästa fall någon halvmara då och då, om man undviker långpass.

Men hur som helst, denna säsong blev ingen tävlingssäsong. I stället för det uteblivna Lidingöloppet tänkte jag i alla fall avsluta med Botnialöpets 16 km. Längre än vad jag kunnat springa på hela sommaren, men nog ska jag väl ta mig igenom. Bara för att få vara med. Bara för att det är roligt. Och den bästa löparårstiden är ju här. Hösten. Med sin friska luft, sina fina färger och sina älgflugor. På dagens runda njöt jag av omgivningarna och höstvädret runt "Baköjen" i Vassor. Nedanstående bild får symbolisera ytterligheterna i löpningen; den sköna hösten med sina gula löv och väder som gjort för löpträning och å andra sidan känslan i hälen under dagens pass. Bajs.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar