Hittills har jag cyklat i min ensamhet, men i söndags var det premiär för cykling i grupp. Klungkörning. En hel vetenskap, som det verkar. Inte är det som en vanlig länk, när man bara snör på sig skorna och ger sig iväg, utan här var det snack om tecken hit och dit, hastighet uppför och nerför, kadens när man drar, när man inte drar osv, osv. Inte helt lätt att hålla reda på för en rookie.
Själva cyklingen gick dock bra och det blev säsongslängsta med 50 km. Snittfarten landade på 29,4 km/h, vilket såvitt jag förstår är helt godkänt. Lite trött i benen, stel i axlar och bak blev man förstås, men konditionsmässigt inte några större problem att hänga med. Och visst är det som de säger, att det är betydligt lättare att trampa i klunga än själv. Endast de stunder man själv drar får man ta vinden och trampa på, men när man ligger bakom är det betydligt lättare. Den största utmaningen för mig är nog tekniken. Cyklingstekniken i allmänhet och klungtekniken i synnerhet. Jag vågar inte ligga så nära den framförvarande som man borde, jag vågar inte ligga på utför och jag känner mig i största allmänhet som Bambi på hal is när jag ska ratta min racer. Men det blir väl bättre med tiden det där.
Hoppas att ingen av cyklisterna tar illa upp av publiceringen, men de är ju knappt igenkännbara i sina munderingar! Uppslutningen var riktigt god. Ses vi på söndag igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar