måndag 25 april 2016

Halvan som blev halv

Ja inte blir det riktigt alltid som man tänkt sig. Det som skulle bli säsongens första halvmara blev en halv halva. Träningen har flutit på ganska bra under vintern och även om jag inte känt mig i någon toppform, så hade jag ändå förhoppningar om ett någorlunda stabilt lopp. Men ödet ville annorlunda och den lilla, lilla känning jag haft i knät under en tid (men som på intet sätt har sinkat mig) utvecklade sig till en höggradig smärta under sista tempotestet före loppet. Trots vila, yoga, Voltaren och massage under hela förra veckan kvarstod problemet när det var dags för Women´s Health Half Marathon på Djurgården i Stockholm i lördags. Men tack vare att arrangören ställde sig positiv till en omregistrering till duo-klassen och tack vare att mitt ressällskap och fina vän ställde upp och delade loppet med mig, kunde jag/vi genomföra det trots allt. Ingen löpning som går till historien som minnesvärd för min del (känslan av en huggande knäsmärta vid varje steg får snarare placeras i glömskans arkiv ganska omgående) och de 12 km som var min del av loppet var mer än tillräckliga denna dag. Jag tog mig dock runt på den fantastiskt vackra banan och arrangemanget i övrigt var väldigt trevligt, så jag har all anledning att återkomma i fullgott skick och ta mig an hela distansen.

Helgen i övrigt var helt "fääb" (för att säga som dottern) och att få umgås med goda vänner, äta gott och shoppa lite uppväger mer än väl ett miserabelt lopp. Efter en välbehövlig mammavila, omhändertagen av den bästa av värdinnor, är jag nöjd och glad. Livet är så mycket mer än löpning. (Men knät får för all del se till att gaska upp sig inom överskådlig framtid; jag har andra lagrar att skörda!).

Jag hade så fullt upp med att ha trevligt, så mycket fotande blev det inte i helgen. Fokus kvinnohälsa, målsmycket (så mycket bättre än en medalj) och kylliniment får dock sammanfatta ett fint veckoslut som inte blev riktigt som jag tänkt mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar